Hon glömde orden i sjalen,
vars intention var omvänt
Ogenomträngligt åsiktsfrihet,
skulle den ge henne

Hon,
som inte bara snubblade på orden,
kastade sig ned i dyngan och gormade,
allt det där hon förr trott sig säga,
men som egentligen aldrig lämnat tankevärlden

Våga finnas!, skrek de
Våga se mig!, grät hon tillbaka

Bilderna ligger utspridda på hennes hjärnas himlavalv,
Vid ett av dem, lägger hon sina impregnerade fingrar,
smilar simpelt för en sekund eller ingen, och minns
Vad hon minns upplevs som oklart för henne själv,
men att det är förnekelsen hon inser,
det går ingen miste om

Och en tår utan med extra H och inget O,
glider ner längs hennes bara kropp