Hur länge ska jag klara,
leva utan din blick mot mig,
den som utgör min glädjes ram
Så som den kan hålla mig uppe,
svävande bland moln av kärlek,
med en stormande självkänslas vind,
pressande mot mina sköra vingar

Hur länge ska jag klara,
dansa utan musik eller sång,
äta utan varken smak eller lukt,
sova utan anledning till sömn,
för att vakna utan dig nära,
Ack, med fingrar knutna i kudden -
du omfamnar min fantasi ständigt

Jag sträcker mig över alla tankars gränser,
bara för att inbilla mig vara dig lite, lite nära,
nu när alla egentliga gränser hindrar oss