Väntar otåligt
Bland tankar som okontrollerat studsar, liksom tränger bort känslornas ursprung – där befinner jag mig otroligt nog nu, sökande i mig själv efter känslor, som trillade förbi i kön av tankar Vart tog förnimmingen vägen? Tankarna mina ekade för högt igen Minnena om vem du är och vad du sagt, tar plats vid otydliga gränser och regler Hur ska tankar hållas på kort koppel, när tiden tappat i hastighet, men ändå tar mer plats i alla rum, såsom hos mig och hos min medmänniska? För sakta, trippande på tår och i svåra stunder, även på mina darriga fingerspetsar, växer en längtan efter en kärlek, som tyglats av en tid som inte tycks gå
Min kärlek till dig är inte bundet till tid, men längtan min styrs mycket riktigt av den Länge har jag dansat orytmiskt till begär, flockat mig till en obesvarad längtan, den som varit bunden till mina rum, men inte till någon annans Kommer tiden fortsätta gå, nu när våra rum är öppna, men tiden sätter stopp?
|
Nästa text
Föregående Nimbus |