Egot,fängelset och möjligheten. den ständiga skuggan
Berget 1Jag står här nere i dalen och tittar på mitt berg Som stått där hela livet och bara ändrat färg Det berget finns för alla att stånga pannan mot Det vill oss till sig kalla, att komma till dess fot Det visar oss sin skönhet, så vacker är dess kropp Dess sten är gjord av stolthet, vill bära upp dess topp Men! Med dumhet har jag byggt detta höga berg av sten, Dock med stil och mycket snyggt jag fogat sten till sten Men stenen var en fördom med lögnen som en fog Allt skyllde jag på andra som en dag av mig fick nog Nu Går jag här med hacka Jag slår mitt berg isär Jag vill dig också tacka för hjälp du gett mig där Så Är jag här bland spillrorna av berget som var jag En av fler villor Jag passerat i min dag När jag med dig bytt sida, jag såg mig som du gör Jag såg mitt hjärta lida av berget som förgör Och När berget väl var borta som skymde solens sken Så såg jag allt i ljuset, såg in i himmelen
Bunden vers
(Rim)
av
Mats
Läst 192 gånger och applåderad av 2 personer Publicerad 2015-06-22 11:20 |
Nästa text
Föregående Mats
Senast publicerade
Cellgift 4 frågor till borgarnas partiledare Hembygd Gränslös Åldrande Skèenden Identitet Vilsna dagar Se alla |