Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Egot,fängelset och möjligheten. den ständiga skuggan


Berget 1

Jag står här nere i dalen

och tittar på mitt berg

Som stått där hela livet

och bara ändrat färg

Det berget finns för alla

att stånga pannan mot

Det vill oss till sig kalla,

att komma till dess fot

Det visar oss sin skönhet,

så vacker är dess kropp

Dess sten är gjord av stolthet,

vill bära upp dess topp

              Men!

Med dumhet har jag byggt

detta höga berg av sten,

Dock med stil och mycket snyggt 

jag fogat sten till sten

Men stenen var en fördom

med lögnen som en fog

Allt skyllde jag på andra

som en dag av mig fick nog

              Nu

Går jag här med hacka

Jag slår mitt berg isär

Jag vill dig också tacka

för hjälp du gett mig där

             Så

Är jag här bland spillrorna

av berget som var jag

En av fler villor

Jag passerat i min dag

När jag med dig bytt sida,

jag såg mig som du gör

Jag såg mitt hjärta lida

av berget som förgör

            Och

När berget väl var borta

som skymde solens sken

Så såg jag allt i ljuset,

såg in i himmelen




Bunden vers (Rim) av Mats VIP
Läst 192 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2015-06-22 11:20



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Mats
Mats VIP