Visst uppstår det känslor i etern
förtvivlan, förälskelse, förargelser, förhoppning

Vi möts - främlingar på nätet och skapar bilder
om oss själva till varandra.

Vem skulle visa sin sårbarhet och sin svaghet
nej - vi visar våra bästa sidor
glädje, omtanke, skönhet, humor, tålamod och tolerans...

När vi chattar - spelar vi roller till varandra
kanske är du ärlig upp till fingertoppen men visar du
verkligen vem du är

Vad gör vi då - när vi gått över gränsen
då samtalen med varandra har blivit så intima att man
anförtrott mera till den okända än man någonsin öppnat upp till
en äkta närstående

och hur vet vi - att det är äkta
kan det vara äkta?

Varför väljer vi - cybern före
verkliga möten?

Söker vi efter anonymitet
eller är vi allmänt fega

ja... jag bara undrar
och
möjligtvis
känner efter