Vi är som två kometer ute i universum
vi åker i våra egna banor
men ändå är vi medvetna om varandra i
tusentals ljusårs avstånd

Finns du på riktigt?
Finns ens jag eller är vi möjligtvis stjärnfall av en avlägsen vintergata?
Vad är det jag upplever - stoff av regbågsglitter?

Kommer våra vägar någonsin mötas
eller hinner vi störta in i atmosfär
och brinna upp som en eldklot
eller kanske försvinna i ett svarthål
och förbli ett minne blott...

jag undrar
och jag längtar

I kväll lämnar jag ett brinnande sträck över himlavalvet
se upp
och följ efter...
jag lär försvinna
i evighet