Jag skulle måla. Inför vårens utställning 2016. Men jag befinner mig i ett mellanrum.  Själva tiden är ett tyst och stilla mellanrum, denna vår som smög förbi, denna sommar som nu ändå står som en oväntad gäst utanför stugväggen. Sommaren som en vandrerska i trasiga skor.
Jag vet nog vilka bilder jag ska ta fram, när jag är redo. För det här rummet är också ett mörkrum och mina motiv klarnar sakta, jag måste ge dem tid. De ska få växa fram utan brådska, så de blir starka.
Jag har aldrig gjort några långa resor. Inte många heller. Men jag har rest långt i dröm och fantasi, i tider av längtan bort, till något annat, i hundratals år av samhörighet med rötter i fattigdom och möda, hårt slit. Jag har gjort en lång resa i hunger efter det aldrig fullbordade. Mina bilder bottnar där.
Kanske förväntas det av mig att jag ska vara produktiv, men jag arbetar, fast det inte ser så ut. Jag arbetar intensivt i mörkrummet.