Jag tittar upp och ser alla trädtopparna
dom är så höga
och sträcker sig långt upp till himlen
där gudfader befinner sig

Jag får en ide´
att klättra upp
och möta min Gudfader där
och ställa några frågor
som jag gått och klurat över
ett tag nu

Jag kramar om björken
som får förbli trädet som jag
bestiger
kommer fram till första grenen
letar mig till andra...

gren efter gren kommer jag högre upp
marken och alla stenarna där under
ser mindre ut...
jag klättrar vidare
och snart når jag toppen

Gudfader - vart är du?

Luften är en aning tunnare
och björken min vajar långsamt
i takten med dom rådande vindarna.
Jag håller hårt runt björkens kritvita stam
och känner trots den höga höjden
ett lugn som jag alltid saknat

Gudfader - varför är vi människor olyckliga och varför gör du inget åt det?

Jag greppar tag i ett annat gren
och då får jag se en liten fågelbo
där uppe.
Några små dun ligger kvar i botten av boet
och jag upplever en kort ögonblick
en magiskt stund..
Här sitter jag - längst uppe på toppen av ett träd
och känner mig både ensam och fylld med ro

Gudfader - är det ditt svar till mig?

Han är tyst
men jag kan känna hans närvaro
I susningen av vindes smek
i lövens milda doft
i marken som ligger där under
och i hjärtat som slår i mitt bröstkorg
- tänk att den slår oavsett om jag tänker
på den eller inte

Gudfader - är det det du menar?
Jag klättrar neråt och snart är jag åter
på stadig mark.
Jag tittar upp mot himlen och känner
vemod...

måste jag klättra upp så högt
för att nå dig - Gudfader?

Då ser jag något som rör sig vid gräset
en skymt av en salamander får jag syn på
det var ett nytt kort möte
...
jag tackade min gudfader
jag förstår ditt svar!

Jag ler och känner
hur lyckan sprider sig i varje vrå av mitt väsen

tack för samtalet..
nu vet jag vart jag ska ta mig nästa gång vi behöver prata.