Att se dig
när dörren öppnas
då hela världen tystnar för att delta

Den röda klänningen mitt i natten
bränner in dina former
som en mall i mitt minne

Ditt mörka hår som omsvept mitt ansikte
så många gånger
alla nätter jag vägrat somna från dig

Dina ögon som ser rakt in i min själ
som om du känner igen den

Dina läppar
som kysser med en ärlighet som lugnar
all osäkerhet jag bär på

Att höra dig säga mitt namn
är att bli döpt i kärlek
och bli förd till en dröm

Allt jag nånsin velat ha
och nånsin behövt
som kändes som det var mitt
men jag aldrig kan få

Att öppna dörren
och inte se dig längre
är typiskt,
så otroligt
typiskt