I fem år har jag burit dig
betalat dina laster
Jag har målat dig som en tavla
utan att visa en enda rynka
Gråtit för mig själv i skuggan
så du inte ser hur du blöder mig
Varje minut har jag älskat dig
utan att be om din puls
Klappat dina axlar för varje framsteg
utan att du ser mina mala bort
Allt jag gör har varit för min gudinna
min första och sista tanke
Är det därför du inte vill se mig i ögonen?
Är det därför min röst skrämmer dig?
Varför straffar du mig?
Gå från mig och knäck mig
stå inte kvar och vrid din kniv bara för jag ger


Du håller en döende man vid liv bara för att visa hans sår, Isbit.