Klev innanför detta mausoleum
som mina kära föräldrar
har sitt boende.

Jag försöker verkligen förstå,
måste ta tag i mitt inre för att inte
vråla ut min ilska.

Dessa anstalter eller är det 'hem' det ska
föreställa.
Då vill jag inte bo där mina 'sista dar' .

Mina älskade föräldrar är så nöjda
och glada när jag kommer,
med nybakta kanelbullar eller
hemlagade pannkakor.

Mamma vill alla så väl,
trots humöret som tar tag inom
henne vissa dar.

Jag måste blunda och räkna till tio,
vänder mig om så att
mamma inte ser mitt ledsna öga.

Hittar på något roligt så glömmer
vi allt annat som ligger o pyr.
Skrattar gott åt mamma som
slukar kanelbullen i ett huj.

Pappa löser sina finska kryss
så pennan yr av damm.
Kom och hjälp mig nu .

Säger pappa till mig. . .