Vinden viner i mitt hår
Jag sitter på berget med inre sår
Det rinner en tår utför min kind
Det är så vacker så jag knappt kan förstå
Ögonen ser vyer utan ände
Och ändå växer en känsla om världens elände

Uppe bland molnen på fjällets topp
Där sitter jag och dricker en kopp
Försöker få insikt hur världen är
Kunna ta in allt och minnas det här

Inte en människa syns till
Bara renar som strövar fritt intill
Tänk om man bara fick stanna kvar
Var ett med naturen ett litet tag

Slippa samhällets måsten
Stressen och rädslan för att nå botten
Här uppe på toppen händer ingenting
Jag börjar bli rastlös för någonting

En känsla av tomhet en avsaknad av allt
Här existerar ingenting bara verkligheten
Som det var meningen att den skulle va
En sanning som jag inte riktigt klarar av

Ensamhet, tysthet utan fågelsång
Bara ljudet av vinden har sin stilla gång
Nä dags att åka hem till alla tvång
Här blir man ju galen, man kan ju inte leva utan sång