Den åt som ett djur
men var tyst som en kofta
stilla som en vilande
djup som en brunn genom tiden

Den åt mina tankar
när jag blickade nedåt
Sedan mindes jag intet
mitt huvud var tomt,
berövat på alla drömmar

Den fanns i mitten av ett hus
under en trappa,
fortsatte meter efter meter
Det var galet, vems var verket

För man kan inte ha
en grop i sin tillvaro
känna dess närvaro
i nyterhet som sömn.



11/7 2011