Rost, vad jag kan se
Och vidrig vardag

En bangård, så förslummad
att dess rop på hjälp
ekar bland kvällsmolnen
och överröstar
de för övrigt rätt högljudda
syrsorna,
lyckas skymma skyn

Sök funktionen
i denna fulhet
du som orkar
Eller blunda

Men väljer du att
titta
och vänder ryggen till
skymtar
bortom stängslets fångenskap

ett träd

Låt det blomma i så fall.



16/5 1994