Bröstets pansar dolde hjärtat
gömde slagens vilda kraft
när igenom yra andars
röda rader fort jag sprang

Se dig inte om, då dör du
hade alla till mig sagt
Alltså, om jag blicken vände
skulle ekot från mig dö

Och hallens rassel skulle tystna
rop och skratt till murbruk gå
bilder blekna, falla fritt
i vittring av en elak pust

Rör mig inte, sjöng mitt inre
tusenfalt, på tusen språk
till golvets sten, vid kalkens hårda
huvuden och blinda skönhet.



22/7 2011