alla bär vi på ryggsäckar
vissa fjäderlätta,
andra ångest-tunga

under livets prövningar så ökar vikten
varje motgång blir som en liten sten,
och varje vaken natt kan kännas som ett helt berg

medan vissa promenerar genom livet trädgård
utan att ens märka av sin packning,
så vandrar vissa sin gröna mil med bagage
tyngre än milen själv

ibland är ryggsäcken så tung att den inte går att bära
man fastnar på trottoarkanten med ångest
och dödslängtan

folk brukar säga att tiden läker alla sår
att stenarna försvinner med tiden
det stämmer
inte,

du kommer aldrig bli av med sorgen
som medföljde din älskades död
du kommer aldrig bli av med skräcken
från natten då tårkanalerna blödde

tiden har dock kraften
att låta dig vandra genom livets trädgård
med mount everest på ryggen

att släpa sin packning gör den inte lättare
men det gör DIG starkare

då blir ryggsäcken lättare att bära


till slut