Det böljade taket
som vitt exponerar
sin natur
andas på min kalla hud

Hösten på väg

Genom altandörrens
springa
flödar evigt ljus

Vi avbröt
när taket rämnade

vitt puder täckte
våra kroppars längtan

Ord

Det fanns ord
som försvann

I forsens skimrande
vatten
lämnade taket
sin skugga

Vi stod stilla
i nattens evighet