Jag och mina kamrater
kunde sitta
på Café Bernards
i Jönköping
en vanlig vardag
och dricka kaffe
till dess att våra
kroppar skakade
likt tjackhorors
av det enorma
koffeinintaget.

Vi var unga
och pillade sönder
servetter
så vi blev tillsagda
av självaste ägaren.
Det var en tid
då Johan
frenetiskt
lärde sig snusa
så han blev grön
i ansiktet.
Men han gav sig fan inte.
Idag ångrar han sina försök.
Jag vet.

Det var en tid
då
det var vi mot dem
vi tilhörde de smarta
snygga vinnarna
alla som inte tyckte
som oss
var idioter
i synnerhet de som hängde
på Kulturhuset
och bar sina skolböcker
i en papperskasse
från Exet.
Det tyckte vi då.

Faktum är dock 
att många av dem
med papperskassar
har kommit betydligt
längre än oss
i sin utveckling
så att säga
än vad mitt gäng
gjort tillsammans.

Hade vi tur kom
Henkes farsa
och hämtade oss
i sin tjänstebil
en röd Audi 100
med en mobiltelefon
från helvetet
åtminstone hade jag tyckt det
idag.
Då drömde jag om att äga
en likadan
som lös så otroligt förföriskt grön
när vi åkte genom centrala
Jönköping
och kostade minst 5 spänn
att ens lyfta luren på.

Tider förändras onekligen.

Och hade någon sagt
till Jonas
att han skulle bli bög
hade han gett
vederbörande
en pungspark

från medeltiden.