Jag sitter ensam på min kammare
full av ångest

Mörkret har omfamnat mig hela
långa dagen

Med hjärtat i halsgropen längtar jag
till ett lugn

En ända dag slippa känna oron som
fladdrar i mitt bröst

Som en fågel i mitt hjärta flyger du
runt förvirrad

Och svag i alla muskler en kropp som
tynger och begär tröst

Och kärlek är det ända som jag längtar till
nån som håller om mig

När det blåser kallt och regnet faller ned
och gör stora gropar

I marken jorden är mjukt och mitt hjärta är
lika så trasigt mjukt

Inte inbrottssäkert längre det står vidöppet
för främlingar att ta sig in

För att skada det lilla jag har kvar
i mitt bultande hjärta

Det hjärta som sårats så många gånger
under alla dessa år

Det känt den brinnande längtan slå i
takt med mitt hjärta

Så det slår ännu men jag känner så
mycket mera idag än igår

Det gör så ont att känna i själ och hjärta
och ande det lämnar mig ingen ro

Att andas på ett naturligt sätt längre
en liten tablett var så lätt

Att ta när inte lugnet gav sig av så blev
mitt liv beroendet var ett

Faktum jag kände mig slagen mitt itu
om jag inte fick ta denna

Drogen den tog död på kärleken till allt jag
trodde på och döden infann sig

Sen dess har inget vart sig
likt