Tänk vad härligt det är att gå på upptäcktsresa med en ny partner! Att lära känna en ny persons olika sidor. Sakta smälta samman, inte fastna i varandra som klister, utan lekfullt och lätt gå på upptäcktsfärd i varandras liv, i varandras inre, på varandras kroppar… Att våga fråga, våga bejaka, våga älska, våga njuta och ta för sig.

Vi är alla olika. En del älskar saltlakrits, andra inte alls. Några gillar nakenbad, medan andra aldrig skulle komma på tanken. Någon går igång på rödhåriga, andra på brunetter. En del föredrar rakat, andra inte. Stort, smått, färgat, albino, fräknar, långa naglar, små stjärtar, eller stora, liksom bröst. Alla föredrar väl något.

En del vet inte vad de söker. Någon längtar efter, det för dem, udda. Andra önskar det invanda. Men man skall våga prova nytt tycker jag. Åtminstone en gång. Och bara för att jag inte tyckte om broccoli när jag var yngre, betyder inte att jag inte tycker om det idag.

Många har också vad man skulle kunna kalla för en fetisch. Mångas förblir nog en hemlighet. Och bara för att en tidigare partner inte tyckte om den så kallade fetischen, betyder inte alla är lika och tycker samma sak. Någon annan kan mycket väl också tycka om den.

Och vad är onormalt? Eller äckligt? Det är olika för alla. Så länge det är okej för de inblandade, så är det okej. En del tycker till och med att kyssas är äckligt. Och en partner kanske vill, men inte är idealisk för att kyssa, kanske slicka, dina tår. Men med nästa kanske det blir en yippiekänsla. Så gränserna är olika för oss. Liksom upplevelserna.

Men som sagt, att prova minst en gång, kan man ju. Kanske hittas nya smultronställen, kittlingar och erogena zoner. Det är dumt att säga usch och fy om en partner närmar sig en fetisch eller är nyfiken på något nytt. Skambelägg inte. Skratta inte. Be om lite tid att tänka på det åtminstone.

Jag hoppas alla vågar fråga, vågar bejaka, vågar älska, vågar njuta och ta för sig.
Och ge mycket tillbaka också!
Låt fantasin och nyfikenheten vara med!