Du är inte basist, men må hända det är tur,
för jag är din klaviatur medan du är mitt fickur.
Du är det som får mig rätt i tiden,
som moraklockan och pendeln i den.
Jag är ebenholts och elfenben.
Medan du är den bästa idén,
gudar någonsin haft.

Det finns en skogsdunge i din blick.
Jag gick vilse bland lövverk för jag fick,
ingen kompass – endast tid,
kärlek och dig bredvid.
Visa mig dungen och jag går vilse kan jag lova.
Låt blicken glittra och jag blir din supernova.