Ack. livet ...

Mitt liv, mitt enda,
och så skulle detta hända!
Orden tog slut.
Slutet slök orden.
Ordslut.
Slutordat.

Men skäms den som skräms och
Den som fallit ur gungstolen mår bäst av att sitta upp igen och
Bättre sadla än illa rida barbacka och
Uppe på bron är mossan alltid grönare och
Man behöver simma över ån efter vatten och
Bättre en tanke i skallen än lägga skallen på banvallen och
Dåligt fäkta är oftas bättre än illa fly och

Jag minns, alltså fanns jag!

Och om jag ändå fanns måste det inte nödvändigtvis vara någon mening med det. Det kunde helt enkelt varit så att min tillblivelse skett under inte helt ordnade former.
Kan det kanske vara min plikt att se till att jag ordnar upp mina former?
Formar mig?
Eller åtminstone formar orden.
Utan att för den skull återfalla i tidigare ordmissbruk.
Se min skrivlöshet som en period av rehabilitering i bästa AO-anda? (Anonyma Ordmissbrukare)
(För den nyfikna eller nyfikne kommer här AO:s 12-stegs program:
1. Vi erkänner att vi är maktlösa inför orden, att vi förlorat kontrollen över våra skriv.
2. Vi kommer till tro på en kraft starkare än vår egen, som kan hindra oss från det oförståndiga behovet av att i tid och otid sätta ord på våra flummiga tankar.
3. Vi beslöt att lägga vår vilja och vårt liv utanför tangentbordets uppslukande makt.
4. Vi företog en genomgripande och oförskräckt moralisk rannsakan av datorskärmens oinskränkta kontroll över oss.
5. Vi erkänner inför alla som orkar lyssna att alla våra tankar kring stavfel och bristande meningsbyggnader, särskrivningsregler och drömmar om skriftliga perfektioner är av ondo.
6. Vi är helt och hållet beredda att låta avlägsna alla osunda kopplingar mellan tanke och skrivande.
7. Vi ber ödmjukt någon större kraft vägleda oss förbi ovanan att halka in på synonymer, ordförklaringar och härledningar i vårt googlande.
8. Vi gör en förteckning över alla de personer vi skadat med vår skriv-iver och är beredda att gottgöra dem alla.
9. Vi gottgör alla dessa människor, så långt det är oss möjligt, utan att skriva till dem, om dem, för dem.
10. Vi fortsätter vår moraliska inventering och erkänner genast när ledningarna mellan hjärna och händer hotar att kollapsa till följd av skriv-impulsernas illasinnade köbildning.
11. Vi försöker genom meditation fördjupa vår medvetna kontakt med vårt icke-skrivande jag. Vi ber högre makter om insikt i konsten att läsa vad andra skrivit och ge oss styrkan att avhålla oss från att åter ge oss i kast med författande.
12. När vi, som en följd av dessa steg, själva fått ett inre uppvaknande försöker vi föra detta budskap vidare till andra ordmissbrukare och tillämpa dessa principer.)

Det var riktigt trevligt att ta sig ett återfall.
Hepp!