jag gömmer mig bakom ord som inte är mina
bakom gester och vita leenden
jag vandrar i skor som inte passar
i kläder gjorda för nån annan
jag döljer det väsen som är jag
under ett skal av stål
eller bakom en hinna av glas
som förvånansvärt nog ingen utom jag
ser igenom
ibland snubblar jag med tungan
men korrigerar och räddar situationen
och blickar av misstro raderas
med en ryggdunkning
och ett smil och ett skämt
balansen återställs
och jag fortsätter drömma om den dag
då jag får leva som jag vill
då halvsanningar och genomärliga lögner
byts ut till ord och meningar som inte är andras
lagda i min mun för att passa
andras
öron