först är det för tidigt, och sen är det för tidigt, och sen är det för sent.
NU går så fort att ibland hinner man inte se det. Man borde starta en NU-samlarklubb
Minnenas tid frågornas stund
När jag vaknar i gryningen möts jag av det vita klara höstljuset, Byn nästan strålar av hopp igen
När jag tvättat sommarens alla badhanddukar och hängt dom på balkongen att slutttorka på galgarna ser jag att astrarna och solrosorna skiner av friskhet
När jag trött och hungrig kommer hem från pensionärskören så äter jag på krogen för en gångs skull men måste be om doggybag när jag inser att portionen är gjord för en ung tränande grabb och inte en liten tant Krogservitören ler förstående
När jag kommer in med kassar och blomsterpåfyllning till balkonglådorna för att hösten ska slippa skämmas över naturens gång sjunker jag ner med posten och en kopp te. halvt tillintengjord och förbluffad över tidens obönhörliga trampande
När jag sitter alldeles tyst och stilla kommer katten upp bakifrån på hyllan och lägger sin tass på min axel precis som en människa då suckar jag lite rörd och säger tyst : Du lilla Puttiputt. Så minns jag plötsligt att den som förr brukade kalla sin katt så, han finns fortfarnade där ute nånstans.
Bara hans katt har gått vidare i enlighet med tidens gång.
Prosa
av
Ciralina eller Annmari Nyzell
Läst 291 gånger och applåderad av 3 personer Publicerad 2015-09-03 17:41
|
Nästa text
Föregående Ciralina eller Annmari Nyzell |