Mitt liv var ensamt, utan skratt
när jag mötte byns präst sent om våren
men hur är det min vän, hur är det fatt
kom till oss, och läk alla såren


Så jag gick så en dag till kyrkan så fin
och vid gudstjänst och bön sade prästen
kom till mig och ta en nattvard med vin
så var söndag jag gick till den festen


Tiden gick, och söndagarna blev många
ensam var jag ju ej då
men veckorna blev plötsligt lite för långa
vad skulle jag då hitta på


Kvicktänkt som jag är, blev en pubrunda på stan
ja det blev en riktig yra
men kroppen, aj, den var ju inte så van
kröp sent hem på alla fyra


Men minnet är kort och köttet är svagt
och nya vänner kan inte bortglömmas
och jag mindes jag hade, om även lite vagt
ett par, tre till som på sällskap kunde tömmas


Så Nils Oscar, Gibson, Captain Morgan och så jag
gjorde sällskap, men blev för styv i korken
för virket i mig var för klent, och jag ur lag
så jag slockna, jag tappade ju orken


På grund därav, efter groggarnas glada afton jag fann
när jag vaknade under bordet
att min kropp den liksom bara försvann
och för min lever var det rena rama mordet


Blev sängen, kanske ett par, tre dar,
med halsen som en öken
för med törstsläckare det nu knapert var
så smög ut inpå nattkröken


På stappliga ben mot närmsta krogingång
där jag kunde fukta strupen
jag fukta strupen natten lång
och sen blev det akuten


Nu kanske sista cellen borde vakna
men där spirituosan går in, där går vettet ut
mina nya vänner jag snart kom att sakna
ville ej bli ensam, som jag var förut


Så i går jag tog mig ut på en närliggande bar
för att testa några drinkar
nu djävulen jag på axeln har
han till mig välkommen vinkar


Så nu -Skål till alla vänner som i glaset ges!
varje skål kan bli den sista
troligt är att nästa gång vi ses
jag då ligger i en kista


En sensmoral vi kan se här
att passa sig för prästen
mot död och mot fördärv det bär
och på kyrkogården man blir den eviga gästen