Jag kom gående i korridoren
där jag en gång i tiden
hade min arbetsplats.
Tyckte mig se ett ansikte jag
kände igen,
denna person vek in i en vrå så jag hann
inte se mer än ryggen som försvann.

Tänkte inte mer på det för jag hade
en avtalad tid med en väninna snart .
Klockans visare stod på två så jag skickade
ett mess att jag satt vid Cafeterian och väntade.
Det började bli ett myller av människor som
ville ha en stunds avkoppling innan
dem skulle åka åt olika kordinationer hann
jag tänka innan någon slog sig ner
bredvid mig och sa:
- Hejsan , får jag slå mig ner bredvid dig?
- Jag tyckte mig känna igen rösten, vände på huvudet
och såg in i Sams blå ögon som lyste mot mig.
Jag fick tunghäfta. .