Tänk att en så liten ynklig varelse som du kan irritera mig så...

Att du både surrar, eller inar som det heter på myggspråk, och låter som ett värsta bombplan om natten när det för övrigt är tyst i rummet.

Och när jag så försöker fånga dig, så sitter du tyst och stilla tills jag givit upp i jakten på att hitta dig, för att ta dig till din sista vila.

När jag åter igen ligger ner mellan lakanen i sängen, och sluter mina ögon, så börjas det om, och jag bara väntar med öronen på spänn, att du skall sätta dig på mig, så jag får daska till dig.

Det brukar vara ett evigt misslyckande, jag ger upp till slut.
Och så vaknar jag dagen efter med ett kliande bevis på att du bara tagit för dig. Gett mig en giftig kyss och sugit mitt blod.



Det är som man brukar säga, storleken har ingen eller liten betydelse. För om detta lilla flygfä kan ställa till det så för mig, som ett värsta stora rovdjur, så är jag benägen att hålla med.

Liten på jorden men framkallar de värsta svärorden...

Får väl leta upp någon som har myggjagare...