Bit för bit förintas jag

hjärnan stängs av

med stadig hand förs jag

vidare in i mörkret

där ingen kan nå mig

än mindre ändra det

då jag är helt

oigenkännbar, totalt förvandlad

ju fler dagar som passerar

Allt är oåterkalleligt

Alla val saknas

Man skvalpar bara med

Tyngdkraften som drar mot

evig tomhet och ickeliv

utan nåbar lindring

i form av stöd och medicin

när lucka för lucka

under strulig ängslan

slår igen så att ljuset

är knappt synligt

bara små korta glimtar

av aha-upplevelse

Det bräcker det mesta

av tidigare upplevelser

där valet någonstans

funnits i bakgrunden

Här har du inte mycket

att sätta emot

eller kulor 

att sätta i kanonen