Fick vid ett tillfälle frågan vilket som är mitt lyckotal…
8:an svarade jag då…
Varför, blev följdfrågan…
Tja…



För att den beskriver hur jag ser ut, min kroppsfigur…


Lägg mig ner, och jag förvandlas till oändlighet, vilket är vackert…


Därför att jag är tvilling…


Och har ett dopnamn, bestående av två namn, på totalt 8 tecken...


Därför att jag är Stockholmare = 08.
Men noll är ju inget, så den kan man väl stryka? Återstår 8...


Står för tvåsamhet, vilket är vackert.
Två ringar som är ”fästa” vid varandra...


Dessutom 2 ringar, dubbelt alltså!
Vilket med mitt tänk även ger mig 22, vilket är min födelsedag...


Vänder jag sedan första 2:an mot den andra
får jag kärlek, vilket jag också vill ha...


Och... med lite fantasi och modern design,
ser jag också tecknet för omega [å Mega]... ;-)
(vilket inte går att skriva här, omegatecknet blir här bara ?).
I det joniska talbeteckningssystemet värdet för 8oo.
Men eftersom 0:or väl inte är värda någonting,
kan man kanske sudda dessa…?
Eller ta dem och sätta den ena över den andra?

8



Inte så konstigt med andra ord,
att jag valt just 8:an
som mitt tal…