vers:1
nuförtiden är integritet kriminellt/
så lika bra ni kallar mej för integrinell/
fan liken ligger kalla det är inte ok/
stigen vi vill vandra finns inte än/

så jag skriver åt alla som sats eller sitter i en cell/
så murarna kan falla och vi når friheten/
deras röst vill lura oss alla ta ifrån din rätt/
dom ljuger o klandrar svarta fåren min vän/

men Baron Namgah är motsatsen till jantelagen/
en eldstorm till ordvalsen i takt och vaken/
en röst om att ge folk makten på våra gator/
hösten slits bort från almanackor av vårens klagosång/

vi vandrar, har vandrat genom deras hat-bomber/
så nu ska Nazzarna falla vi bränner flaggan med hakkorset/
våra öron är döva för deras röst och vi har kvar hoppet/
tänker söka en helande tröst att plantera i omloppet/



vers:2
mina röster inifrån säger rösta ej på någon/
sätt Babylon i lågor! vakna alla fåren/
less att skaka galler så här jag hatar allt ni står för/
men broder och syster snart klarnar allting nog upp/

om Storebrors hyckel dom övervakar och hör oss/
tjuvlyssnar våra röster så farbror blå sen kan ta oss/
korrupta röster bakom ridån mörkläggs som fan yo!/
rötäggens lag får en ökänd i stan yo!/

bland viskande röster ilska och hunger/
man får ej landa på fötter nej trillar från ödet/
tvingas till döden för det är ingen som hör dej/
bland minglande röster som pratar men säger tji/

vinglar och söker men nej lägg dej inte i/
i hjärtat av Babylon får man aldrig känna sej fri/
så fuck it! säg vad du vill bli den du vill bli/
låt din röst höras bränn industrin känn energin/


vers:3
röster kallar oss dårar för vi andas med lågan/
men söker förlåtelse av alla jag sårat/
karmans röst flåsar mej i nacken tills det faller tårar/
men min pennas dans är stark, fucking anabola!/

min inre röst är inte längre en guppande kork i strömmen/
nu kan alla se BARONEN glöder, ger ett finger åt döden!/
den som finner den söker och den som söker den finner/
det som berör en, trots många hinder/

trots svåra tider planteras fröet som jag tänker låta gro/
även om det sakta växer och prövar mitt tålamod/
så skiner jag med bläcket, skiner som våran sol/
och skriver jag ett berg av texter under årens bro/

ett under som är stort, poesi i mina ärr/
i munnen är jag stor och speglar varje färg/
är inte fast i rösters klor trots att törsten gror/
bildar mönster bror av inre röstens mod!/


utro:
så att du en vacker dag kan älska ditt livs mäktiga melodi/
så du en vacker dag kan känna dej fri/
så du en vacker dag får känna frid/
så du en vacker dag skapar din egen stig/