Ja visst, jag kanske andas. det är bara det att, jag har svalt en stor klump av ensamhet. och det gör lite ont. mina alternativ är slut och inga genvägar, finns kvar att söka.


För jag tror inte på världen mer. både du och den har svikit mig. jag gjorde ingenting för att ni skulle svika mig. det skulle ha varit lättare, om ni slagit mig gul och blå. det hade varit lättare då, men nu har ni sårat mig där jag inte kommer åt.

Och det gör säkert ingen skillnad att jag, natt efter natt viskar ditt namn. jag väljer att låtsas att du behöver mig, trots att du hatar mig.