vi trodde att händerna räckte fram, för att iallafall nå fram till varandras fingerspetsar.
(och jag ler och tänker, vi mot världen, vi mot världen)

men vi når inte varandras händer, står igen och stampar på samma plats, vi försöker en gång till (bara en gång till)

och ja, jag når dig inte, men tror ändå att du ska höra när jag viskar att jag saknar dig


.. världen är så liten, men ändå sitter jag här ensam, utan dig, ditt skratt och din härliga dialekt.