När den unge
fabrikören
startade sin
verksamhet
tillverkades
vackra känslor
i alla former 
och färger.

Hans anställda
trivdes
och personalomsättningen
var låg
men en
ökad global
konkurrens
vinstkrav
från giriga aktieägare
som fabrikören
tvingats ta in
för att finansiera
maskinköp
gjorde att
fabrikören
fattade 
ett ödesdigert beslut
efter att blivit
övertalad
av ekonomiska
rådgivare från
huvudstaden.

Nämligen
att outsourca
tillverkningen
av känslor
som betytt
så mycket för orten.

250 människor
fick lämna sina arbeten
250 människor
miste sina arbetskamrater
de haft i många år
250 människor
miste sin dagliga
trygghet och funktion.
 
Känslorna skulle
komma
i stora containers
till hamnen
i Göteborg
var 3:e vecka
och sedan förvaras
på ett höglager
i Jönköping.

Tillverkningen 
lades på en 
kostnadseffektivare
underentreprenör
i Kina.

Aktieägarna jublade.

Fabrikören
fick en ny titel
C.E.O
och en hel del
pengar
flyttade
med sin familj från orten
till Stockholm
där också
huvudkontoret
lades.

3 år senare
finns inte
ett skit kvar
av någonting
ett Holländskt
investmentbolag
tog över bolaget
och allt sköts
nu från Frankfurt.

Den forne fabrikören
klarade heller inte av
det glammiga livet
i Stockholm
han skilde sig
alkoholiserad
och ströps
av en fyllekamrat
på ett härbärge
i Eskilstuna
i våras.