Att inte höra av sig
till en vän när den far illa
är att göra redan illa ännu värre illa...

Bara för att vara rädd för att såra
BJUDA på en total tystnad då
åt den som är under isen
gör att den som redan är nere
sjunker ännu längre ner
har svårt att orka mer...

Vågar man inte mötas öga mot öga
eller inte ens ringa dit...

Finns ju denna metod ju kvar ännu...
Man kan ju skriva ett brev...

Du!
Jag finns här för Dig, när än Du vill!

Och det Du behöver göra där är
att bara lyssna, lyssna, lyssna och
igen lyssna... Under tiden Du
lyssnar och den som farit illa
berättar, först då helas den
personen... För den drabbades
hjärna får vila slipper vara den
som skall lyssna till alla den
drabbades tankar. För
hjärnan har fått en
stärkande paus!

Kan då helt plötsligt tänka om!

Fråga mig, jag har varit där...
Såg ingen räddning någonstans...
Trodde inte nå´n så´n fanns...

För den totala tystnaden skrek högre i mig
och starkare än något tyst innan gjort
och hela tiden tjöt den dag som natt
lika mycket stort...

Hur jag själv tog mig igenom
den skärselden minns jag inte...

Jag minns att jag hoppas att nå´n
skulle orka lyssna, men ingen kom...
Men om, hade mitt elände säkert
läkt ut fortare än det gjorde!

Bara så glad att jag överlevde...

Men det finns ärr, många hål KVAR
att stupa i, man jag har gett mig 17 på
OM den kommer igen då skall jag vara
beredd att hoppa ÖVER DEN DÅ...