de enda kända
rymdvarelserna
dansar nu
vi bär små frön
som förtroendeuppdrag
över blanka golv

nyväckt existens
står som en kvast ur struparna
en kåthetskarneval
befolkar världen
gör ord och visor av
annanhetens oerhörda löften

med nosarna mot havet
och en känsla för ljus
klickar ödestimman in
vi dansar

på ett litet golv utan fönster
gör kvasten rent hus
dammar av berättelsen
den blev liksom Indiens historia
aldrig nedskriven