röstlös den ropar får löven att dansa/
vinden biter tag så vi förs till varandra/
och försöker att andas av glöden bli varma/
ibland kan även fåglar behöva att landa/

på mjuka moln helt belönad av karma/
av den enkla ansträngningen att försöka samsas/
vi klättrar över tillsammans så ingen kan göra illa dej/
för när fienden förstår en så börjar han gilla dej/

inget kan hindra mej för känslan är så varm/
även nu när hösten ilar och man längtar till maj/
mitt älskande kall kallnar icket trots att jag sitter i cellen/
räds ej din varg för det är mitt liv det gäller/

när ni domen fäller, precis som Kenta sa/
det finns ormar i gräset, mängder av knas/
men se nu vinden blåsa det bort lova dej hopp/
i målande konst som krossar all norm när det blåser till storm/
vinden når varje topp....

ref:
vinden biter tandlös tills i döden vi vandrar/
så vi harmlöst stiger till en högre livsstandard/
men just nu visar den vägen och ropar röstlös/
att visan är ärlig och släcker all törst en kall höst/


vers2:
vinden bad mig bygga en stege till stjärnorna/
inget knas nej! bara lycka med härliga skratt/
läkande kraft, fast förankring/
av vad jag lyckats åstadkomma i mitt förgångna/

det kan blåsa det kan storma men jag står pall/
även m jag råkar somna för jag har en vakt/
som klarar allt, dom är störda som försöker ens/
denna melodi är ju öronbedövande för behövande/

berövade ska äntligen bli belönade/
med förståelse och vänligt bemötande/
utan dömande blickar som översköljer med ilska/
nej! inget jävla dagis, nu höjer vi ribban/

för det är fan tragiska vibbar som SD nu skickar/
så fokusera istället på varma vindar/
för det är över stupet som blinda leder blinda/
låt lågorna dansa, låt dom brinna låt dom brinna/