Du är som kulsprutan i söder, som träffar och jag blöder.
Varje ord du tror du gömmer,
men jag inser att du glömmer,
Man är inte osynlig när man är älskad.

Skadeskjuter när du tystnar, när du till känslan inte lyssnar.
Din kostym är sydd av ignorans,
bröstfickan fylld av nonchalans,
och förnekelse är esset i din skjortärm.

Lämnade mig i ett skyttevärn, kallar flykten för nödvärn,
och överger min ärrade själ på stridsfält.

Distansen talar klarspråk, när du inte längre gör anspråk,
på de andetag som lämnar min lunga.

Du avrättade kärlek, jag är likblek.
Du är blott likgiltig.