Jag spelar genom mina söndagar i den månad då himlens färg är så grå
För den på skyn som bärs bort, och vi kastar varsin ros
Men det är nog bara jag som ser det så

Himlens drottning för sig bort
När hon dör tusentals mil härifrån
Vi talar tyst om dom blommor som dödats för hennes skull

Drottningens kista faller ner i havet
Blir som skoavtryck i leran
Aldrig hittade hon hem - alltid irrade hon runt

Men nu sjunker hon med vinden,
Och slukas i soldaters grav
I kvällen, där vi lämnade alla kvar

Vi alla går oss döda
Till hennes drömmar
Om att till sist fånga nån, som hejdar hennes gång