Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ambivalens

Det är sjukt ändå, hur hjärnan kan påverkas av så, så jävla många intryck samtidigt och klumpa ihop ungefär 1000 olika känslor till ett moln av förvirring.

Sitter kvar i skolan till allra, allra sist. Det är ingenting som stämmer överens med mina principer, men ändå. Det är vinter ute och ännu mer vinter inne. Det går nästan att känna på den frostiga vinterluften inne, gnistrande kristaller som skär mot allt som är ömt. Som går att skada. Utanför är staden mörk med blinkande neonsken, som blinkar stopp åt det skadade ömma som försöker fly.

Sätter på en gammal spellista på spotify, den känns nästan lika gammal som vintern och frosten inuti. Den har isat sig fast, blivit ett permanent isblock som alltid finns där och bedövar. Känner hur jag domnar bort mer och mer i någon slags melankoli, något nolltillstånd. Vem kan bryta ett isblock liksom?

Mitt emot mig sitter hon. Plötslig spricker isblocket, bedövningen lättar och känslan kommer sakta tillbaka. Det är fint med vänner ändå. Hon sitter liksom där helt oberörd, fokuserar bara på att få sitt arbete klart.

Flera vintertider sedan tyckte jag om att vara ensam i vintern. Men inte längre, nu gillar jag att ha vänner i alla årstider. Väntar förväntansfullt på våren efter en tung vinter.




Övriga genrer av Prepilog
Läst 297 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2015-11-11 18:28



Bookmark and Share


  Robin V
Fint!
2015-12-14
  > Nästa text
< Föregående

Prepilog
Prepilog