luften är tunn nu
riktigt, riktigt tunn

jag vet egentligen inte vad det är för skillnad mot den tjocka luften som alla pratar om,
förutom att den tunna luften går att andas in
men bara panikartat
för det känns som om luften är syrefattig,
som luftpartiklarna är fyllda med nästintill ingenting
och man behöver spara
men man vill ändå ha allt
samtidigt
för snart finns det inget kvar

och mitt i paniken
när jag kippar efter luft
vet jag bara en sak;
det är nära nu
riktigt nära.

och sanningen är, att det är väl aldrig så långt bort som vi tror.

jag sträcker ut handen, vågar knappt när handen nästan faller genom luften
blundar. kniper hårt med ögonen, vågar inte titta.
känner en kyla, en isande kyla, nudda min hand

det är närmare nu.
(och du är så jävla långt borta, jag når dig snart inte längre)

jag känner den svarta rocken svepa förbi min hand,
den svarta rocken och den långa lien som skrider förbi
men jag kan inte andas ut,
för det är inte jag som har undkommit

snart är Han här
och slår ut dig från spelet
schack matt

och då är luften helt jävla slut.