Han lämnar storm efter sig
vart han än går
Han är hänsynslös i sin jakt
Hans liv, det viktigaste
visar hans spår i sanden
när han går förbi gråtande ögon
själar i ruiner
Han plöjer genom livet
ser sig aldrig om
Vad han än förstör
förblir ett minne han döljer i sitt inre
Efter tidens moln som drar förbi
sakta mot en mörk framtid
hans uteblivna lycka
blir hans fall

Hans namn är du
du är hans själ som jag ville rädda
från din egen undergång