I fönstret står en skål med glasskärvor plockade på stranden. De har olika färg, olika form och jag vet väldigt lite om deras ursprung. Deras olika egenskaper och dess blandning är tillika dess styrka.
Någon gång för längesen fanns inte dessa skärvor in den form de nu har, någon gång för länge sen var de enskilda skärvorna en del av en större helhet. Någon gång för längesen hände något som krossade och splittrade den helheten. Idag bildar skärvorna en helt annan helhet, en vacker detalj i vårt fönster på övre plan.

Det är en sorgens dag så låt oss sörja alla de som drabbats av det osannolika dåd som nyligen drabbade Frankrike. Låt sorgen och ilskan få den plats den förtjänar, låt mänskligheten få veta att vi inte accepterar det som skett. Låt de som utförde detta brott mot mänskligheten ställas tills svars för sina handlingar.

När tiden är mogen låt oss åter samlas, när tiden är mogen låt oss visa ondskan att dess försök till förintelse blott har skapat nya konstellationer med nya egenskaper. När tiden är mogen låt oss tillsammans, likt splittrat glas, skapa en ny allians både vackrare och starkare än tidigare.
Låt budskapet eka, ni kan inte krossa samma flaska en gång till.