Jag är trött på att alltid kliva ett steg tillbaka när du dyker upp bakom mig
Alldeles för nära.

Och du berättar för mig vad du skulle göra om du fick röra mig på samma sätt som du alltid gjorde förut.

Och du håller krampaktigt i det som tillhörde dig för 5 år sen.
Jag ser hur du försöker vrida tillbaka visarna på varenda klocka.
I ett omöjligt hopp om att en gång känna att du äger det som faktiskt gör dig hel.


Men när du säger att det vi hade fortfarande finns kvar.
När dina lugnor andas mitt namn
Och när du lovar att det är lika svårt idag som då att hålla dig borta från mig
Så påminner jag dig om att du en dag för fem år sen lämnade mig utan att ens se mig i ögonen.
Så vad det än är du saknar så är det bäst att du vänjer dig.
För mitt hjärta får du aldrig förstöra igen.