Här var en gång ett hav.

Vågorna vältrade sig över stränders sand,
nu mjuka mossor.
Master från fartyg förlista i stormen,
nu tysta tallar.
Med rötter ner i havets botten.

Sjömannen i utkiken kraxar
svartare än korpen,
svartare än sommarkvällens långa skuggor,
svartare än hålen som sväljer mina storslagna planer:
- Vad var det jag sa!

En gång var jag jag.

Här var en gång ett hav.