November är kall och tyst och jag fryser så in märgen
det gnager i skelettet du kräver plats

Vill vara barn igen nu när advent nalkas igen samma
tid varje år då väcks längtan efter jultomten och många
julklappar som ivrigt undersöks innan julafton

Men nu är det vinter i luften minusgrader varje dag då
när man var liten längtade man till snöns första flingor
man ville åka pulka eller snow racer i branta backar
i hög fart

Nu är man halvvägs i livet och inte har man producerat
några glada barn som väntar på klappar och pepparkakor
och lussebullar och vara lucia var nått som stod högt i önskan

Förflyta mig bakåt i tiden när det inte fanns nått att bekymra sig
över eller oroa känner ton av misslyckanden välla över mig inget
viktigt har jag fått gjort bara dep och ångest har vart min ständiga
följeslagare inga skratt eller glade tillrop

Novemberkyla dröjer sig kvar det är kallt under mina fötter fastän
jag sitter inne med fötterna på golvet det är ingen tröst leva låt leva
vad ska det bli av mig ingen saknar mig jag har glömt hur det var
att känna sig lycklig det där med tvåsamhet har lyst med sin frånvaro
allt för länge

Ingenting är längre som jag skulle villja att det skulle vara det finns ingen
tröst inom mig det är kallt inombords även det ytliga är lika kallt fånga
mitt intresse önskar jag mig så mycket sluta oroa mig för allt som som
händer inom mig

Vänd blad till min nya bok ett nytt år är påväg försök se framåt med lite glädje
som när du läser en spännande bok i din hand som du inte vill släppa vänta
snälla ta inte slut nu när det är som mest spännande låt boken inte få nått slut
eller att den får ett lyckligt slut

Det är november ännu och jag vet inte vart jag är påväg nånstans jag är bara
påväg