I tidningen läser jag om dem som dödar varandra för att rättvisa ska skipas. Jag dricker mitt morgonkaffe. Ett inställt besök ersättas av en promenad. På kullen står hon Ella en av de tre norrnorna som väver våra livstrådar. Urd det som var Verdandi det som är Skuld det som ska komma Skuld som är den yngsta av systrarna är Ella som hämtar vatten med sitt ämbar ur Urdabrunnen strax intill världsasken Yggdrasil

I skogen väljer jag en okänd stig med magiska rötter som ser ut som hoppande grodor. Bakom en sten två rådjur med spetsade öron. Vi betraktar varandra en lång stund, de reser sig sakta, går in bland träden. Stigen viker åt vänster och jag ser en övergiven fallfärdig koja mellan tre träd. Kommer fram till en väg jag aldrig har gått korsar den fortsätter rakt fram. Solen tittar fram en halv minut och kastar min skugga framför mig. Jag inser att jag kommer längre och längre bort från hem. Viker höger och höger igen passerar röda stugor, vita palatsliknande hus, gula stenhus och ett svart hus som liknar en båt. Når fram till den rätta vägen tar vänster och höger går över på rätt sida av järnvägen. 1,5 timme senare är jag hemma och jag har klarat alla backar utan andningsproblem.

På tåget in står vi som packade sillar. I den stora salen serveras soppa och bröd. Samtalet handlar om Själens mörka natt och vägen därifrån. Den vägen man inte kommer undan även om flyktvägarna är många.

I kyrkan provar jag rösten som nästan bär ”Möt mig nu som den jag är” Brödet och vinet som delas, ljuset som tänds. Tankarna omkring hur jag kan hjälpa och det varma mötet i gången. Samtalet om det inre rummet dit vi kan gå. Funderingar kring vad som menas med svavel och eld innan din återkomst Delandet och ärligheten. Hundens lek med råtta på stengolvet. Duggregnet på vägen till tunnelbanan.

På Aktuellt ser vi dem som skär halsen av andra för den goda saken skull och jag sitter under den röda filten. Trycker på fjärrkontrollen och rutan blir svart. Går till köket och häller vatten i vattenkokaren, fyller den grå koppen, värmer mina händer. Dricker sakta tills koppen är tom.

© Eva Langrath