Sonetter för henne: VIII - hur jag aldrig släpper
jag drömmer om henne ibland
nej, ofta
nästan varje natt
och hon lever då,
hon lever i allra högsta grad
hon blir bättre och hon lever och
hon har långt långt kvar och
hon lever
*
jag vet väl att
på ett undermedvetet
psykologiskt
plan
har det att göra med
saknad
och sorg men
när jag pratar med henne
när jag kramar om henne
även i drömmen
kan jag känna lukten av hennes
hår och det känns så verkligt
att det måste vara
hon
på riktigt
*
enligt gamla
traditioner
- innan vi visste allt -
hade man sagt att
det är hon som hälsar på mig i drömmen
hennes själ vakar över mig
och fast vi lever i ett samhälle
som lärt oss att inte tro på det
obevisade
så tror jag
att hon,
på riktigt hon,
kommer tillbaka
ibland
i mina drömmar