vi föddes oskyldiga
men bär på en stor sten
som faller från bröstet
varje gång vi talar sanning
om ett brott vi inte begått
men som kallas "livet"

nogsamt plockar vi upp stenen
och lägger den tillrätta
i hjärtat igen

väntar på att nästa sanning
ska ta form
för att åter befria oss

under tiden
sjunger vi
våra trasiga stämmor

vi vet inte varför
mer än att vi hoppas
någon hör oss