Jag ser henne igen.
Hon dansar i harmoni till pianots ljuva toner.
När våra ögon möts förstår jag hur meninglösa ord kan vara.
Hon är alldeles ensam, hon måste vara modig.

En hand på min axel.
Han kräver min uppmärksamhet, han tar den utan att fråga.
Med sitt tillgjorda flin pratar han, men han vet att jag inte lyssnar.

Varför hörs inte musiken längre?
Jag vill ju åtminstone se henne,
men den tjocka röken från hans cigg blockerar min vy.
Jag tror han gjorde det med flit.
För ju mindre jag trivs, desto gladare verkar han bli.

Snart sker det.
Jag försöker ställa mig upp, men rycks snabbt ner igen av handen på axeln.
Han säger ingenting.
Alla ansikten riktar sig emot mig.
Mitt hjärta pumpar.

Det är alldeles tyst och en man i vitt hamnar i mitt fokus.
Med rak arm pekar han emot mig, jag vet vad han vill.
Min rädsla kombinerad med ilskan hjälper mig.
Jag står upp.
Handen på min axel, sitter nu på någon annans axel.
Alla vänder sig om som om ingenting har hänt.

Det är fortfarande tyst.
Men jag hör hur ljudet ifrån pianot växer.
Nu ser jag henne igen,
dansande i harmoni till musiken,
vackrare än någonsin.