Vägen Inte Tagen

Översättning av
Anders G.J. Rhodin, 2015

Två vägar skildes åt i en gulnad skog,
Och ledsen att jag ej kunde färdas båda
Och vara en färdman, länge jag stod
Och såg nedför en så långt den låg
Tills den där svängde jag kunde beskåda;

Sen togs den andra, lika fin till mötes,
Och hade kanske en bättre fordran,
För den hade gräs och nötas behövdes
Men angående det, så passagen därstädes
Hade så nött dom båda likt varann,

Och båda den morgonen likaså låg
Under löv som ingen fot trampat än.
Åh, jag behöll den första för en annan dag!
Men vetande hur väg leder bort mot väg
Tvivlade jag att nån gång få se den igen.

Jag suckande skall berätta detta nån dag
Nånstans nångång, en lång tid långt bort:
Två vägar skildes åt i en skog, och jag—
Jag tog den minst färdad denna dag,
Och detta har hela skillnaden gjort.

The Road Not Taken

Robert Frost, [1914] 1915

Two roads diverged in a yellow wood,
And sorry I could not travel both
And be one traveler, long I stood
And looked down one as far as I could
To where it bent in the undergrowth;

Then took the other, as just as fair,
And having perhaps the better claim,
Because it was grassy and wanted wear;
Though as for that the passing there
Had worn them really about the same,

And both that morning equally lay
In leaves no step had trodden black.
Oh, I kept the first for another day!
Yet knowing how way leads on to way,
I doubted if I should ever come back.

I shall be telling this with a sigh
Somewhere ages and ages hence:
Two roads diverged in a wood, and I—
I took the one less traveled by,
And that has made all the difference.